Its not a goodbye, its a see you later

 Idag (tisdag) är det exakt SJU dagar tills jag åker! Så stört, jag har längtat och väntat i så många dagar på detta äventyr och helt plötsligt är det så lite tid kvar. Har just nu så otroligt kul, mår så otroligt bra och är verkligen glad för allt som händer runt omkring mig just nu trots att det såklart är sorgligt att behöva säga "hejdå" till de människor jag älskar. 
Avskedsmiddag med moster och morbror. 
Min extra morfar och min extra mormor. Så fina.
Fina Stina. Kommer sakna dig.
 
 

Ett jobbigt Hejdå

Har just träffat en av mina närmaste vänner för sista gången på 11 månader. Imorgon åker hon nämligen iväg på ett tio veckors utbyte till USA. Kan tala om att det kändes otroligt otroligt jobbigt. Kämpade länge för att hålla tillbaka tårarna men när jag satte mig i bilen för att åka rullade, de trots det, ned för mina kinder. 
Klara du är otroligt underbar och jag kommer sakna dig så ofantligt mycket detta år! Love you.

Oh, vilken härlig dag

Från förra veckans mys lunch med mina fina- Från vänster: Cecilia, Elin, Klara, Jag.
Cicci och Elin.
Klara med min gigantsiska sverige flagga.
Finisarna mina, kommer sakna er!
Fina Klara.
Idag är det exakt två veckor till jag sätter min fot på planet till NY, tiden springer verkligen iväg och jag fösöker ta vara på dagarna så mycket som möjligt. Jag mår så otroligt bra och njuter verkligen av livet. Är så otroligt taggad på att börja mitt livs äventy samtidigt som jag är så lycklig över de dagar jag har kvar här i Sverige innan jag far.
 
Det är ganska knäppt, vid denna tid förra året satt jag och läste om alla utbytesstudenter som förberedde sig inför sitt stora äventyr och nu, ett år senare, är det jag som är "den där utbytesstudenten." Vad jag aldrig förstod då, som jag insett nu, är den mängd med grejer man vill och ska hinna med innan man far. Därför tänkte jag att jag skulle bjuda er på en lista med lite av de saker som ska ske innan jag åker. Sedan är det såklart en hel del annat fix och trix som inte går att skriva i ned på "papper."
 
To do:
♥ Packa
♥ Hämta ut legitimationen
♥ Avskedsfika med släkt
♥ Avskedsfika med klassen
♥ Avskedsfika med konståkningen
♥ Avskedsmiddag med kompisar
♥ 5 Dagar konståkningsläger
♥ Träna ännu mer konståkning!
♥ Lämna tillbaka biblioteksböckerna
♥ Lämna tillbaka och tömma skoldatorn
♥ Kopiera viktiga papper
♥ Boka baggage
♥ fylla i APIS på sas hemsida
♥ Gå en dag i skolan
♥ Slå in och fixa det sista med presenterna 
♥ Avskeds/18 års fest för Klara 
♥ Online grej för CETUSA försäkring
♥ Skriva ut flygbiljetter
♥ Växla pengar
♥ Låsa upp mobilen
♥ Träffa och säga hejdå till ännu fler vänner

Together forever, never apart, maybe in distance but never in heart

Det är otroligt vilken stor och betydande roll en människa kan ha i ens liv, hur glad och lycklig man kan bli av att enbart prata med en person om denna person är den rätta. Det är även fascinerande hur vissa relationer är så starka så att man bara kan ta upp dem och fortsätta där man slutade. De relationerna är otroligt värdefulla och jag  blev därför väldigt glad när jag upptäckte att min och Bethanys (min "syster" från Australien) relation är en av de starka som håller trots att vi inte har kontakt varje dag.
 
Hur upptäckte jag då det kan man undra? Jo, vi lyckades äntligen att skypa! Det var första gången vi pratade face to face sen hon reste tillbaka till Australien i slutet på januari... verkligen galet. Men tidsskillnaden på 10h (just nu 8h) har ställt till det. Hur som helst lyckades vi äntligen och det var verkligen super mysigt. Vi pratade i över 4h om allt mellan himmel och jord och det kändes precis som vi var tillbaka till i vintras då vi jämt satt och fikade i köket efter skolan och pratade om livet. Skillnaden nu var att hon satt bakom sin datorskärm i Australien samtidigt som jag var ute i trädårdslandet och plockade jordgubbar.. men det kändes ändå precis som innan hon åkte hem och det var verkligen underbart att känna att inget förändrats trots att hon är på andra sidan jorden och trots att vi inte pratar varenda dag. 
 

En saknad

Saknar Bethany, min "syster" från Australien, så otroligt mycket! Det finns så mycket jag vill visa henne, disskutera och prata med henne om. Det känns fortfarande ovant att inte kunna prata med henne när jag vill och tidsskillnaderna gör det ännu svårare att komunicera. Tänker på henne varje dag och det är hela tiden saker som påminner om henne. Hon var har i tre månader och hann på den korta tiden bli som en syster därför undrar jag hur det kommer kännas efter att ha bott med min värdfamilj ett år i USA. Kan bara gissa att det kommer vara nästintill ännu jobbigare att lämna dem. Men det är en gåva att älska och ha människor att sakna och det kommer vara så otroligt värt det. 
Bästa Bethany på skidor för första gången i sitt liv! 

♥♥♥♥♥

Jag har underbara vänner. Jag har en underbar familj och även underbara lärare. Men detta inlägg är främst riktat till mina fina vänner. 
 
Ni är helt fantastiska och jag vet inte vad jag ska skulle göra utan er. Tack. Jag vill en än gång påpeka hur värdefulla ni är och hur mycket ni betyder. Det är ord som uttalas alltför sällan och jag vill att ni föralltid ska komma ihåg det, även när jag inte säger det till er.
 
NI lyser upp även de gråaste dagarna. Ni är unika, vi är olika, men ändå är ni perfekta.
Ni är helt enkelt bäst.
Så tusen pussar och kramar till er.  
 

RSS 2.0