Q & A- Explorius

Q- Hejsan! Vilken organisation är det du åker som utbytesstudent med? Jag har själv tänkt åka under mitt andra år på gymnasiet, går i nian nu, och även jag tänker åka till USA. Har du några tips/ förslag vid val av organisation? Jag har verkligen igen aning.. Kram hoppas du det bra!!


A- Hej!  Vad roligt att du funderar på att åka, jag har bara varit hos min värdfamilj i tre dagar men det är redan den bästa upplevelsen i mitt liv. Du kommer verkligen inte att ångra dig.


Jag åker som utbytesstudent med organisationen Explorius och jag är super nöjd med dem! Jag valde dem av den anledningen att de känns lite mer personliga än de andra. De vet till exempel vem man är om man ringer till kontoret. Om jag har haft några frågor eller funderingar har jag fått svar väldigt fort vilket är super.  Har även fått ut superbra information och hjälp hela vägen.


Med Explorius åker man först några dagar och träffar andra utbytesstudenter från Norden + Tyskland innan man åker till värdfamiljen och i slutet av året ingår ett Year End Camp i Washington DC vilket jag tycker är en bonus.


En annan fin sak är att de planterar ett träd i regnskogen för varje utbytesstudent som åker för att kompensera för flygresan. För varje utbytesstudent som åker ger de även ett barn i Afrika (?) möjligheten att gå i skola och få en utbildning! 


Som sakt,  jag är jättenöjd med allt Explorius gjort än så länge! Jag kan bara prata för mig själv och jag har inget att jämföra med utom de jag läst och hört men jag skulleabsolut rekomendera Explorius. Förmodligen är det inte jättemycket skillnad utan välj den organisation som tilltalar dig mest när du läser om dem. Ett annat sätt att bestämma är att gå på intervju för de organisationer som är intressanta och sedan välja vilken som passar dig bäst! Hör gärna av dig för för fler frågor/ berätta hur det går.

Hoppas allt löser sig, kram.


Flygbiljetter

Fick mina flygbiljetter på mailen i förrgår. Så har nu skrivit ut dem och fyllt i APIS ansökan på SAS hemsida, vilket krävs för att man ska få gå ombord på planet.Vilket betyder att jag snart är redo att åka. Jag kommer att flyga från Umeå till Stockhom för att sedan byta plan till New York. I NY kommer jag att tillbringa fyra dagar med andra explorius studenter från Norden innan jag flyger vidare till Traverse City och äntligen får träffa min värdfamilj!
 
Så här ser ina flygtider ut:
 
Umeå 06:35 → Stockholm 07:40  
10:25 Stockhom → Newark 12:55 
 
12:40 Newark → Detroit 14:29
15:50 Detroit → Traverse City 16:53
 
Som ni ser är det ganska kort om tid mellan flygen i Detroit och då Detroits flygplats är väldigt stor har jag varit orolig att missa flyget. Men som tur är har jag nu hittat några andra studenter som ska flyga med samma flyg till TC från Detroit så känner mig inte alls lika orolig längre, för nu har jag några att virra runt tillsammans med!
 
London 2011

I min resväska. No 1

Jag håller för fullt på att packa och funderar fram och tillbaka på vad jag ska ta med, vad som är nödvändigt, vad jag kommer använda osv och då kom jag på den brilljanta i den att göra en kategori som jag tänker kalla "I min resväska." För när man packar för ett år packar man förutom kläder också ned en del personliga ägodelar och andra viktiga saker. Jag tänkte därför visa upp/ tipsa om några av de saker jag kommer att ta med mig. Alla är såklart olika och dessa inlägg utgår därför enbart från mig själv, men förhoppningsvis ger det tips till någon av er komande utbytesstudenter as well. 
 
Den första saken jag kommer att packa ned "i min resväska" är min Wreck This Journal. Wreck This Journal är en slags dagbok som går ut på att man ska förstöra den (direkt översättning: förstör den har dagboken), låter det konstigt? Det tyckte jag också innan jag förstod att bokens egentliga syfte är att föda och släppa lös sin kreativitet. Förstår om det fortfarande låter super skumt så därför kommer här några exempel på sidor jag gjort.   
 På varje sida står det instruktioner vad man ska göra och sedan är det bara ens kreativitet som bestämmer resultatet.
"collect fruit stickers on this page" - So I did.
En av mina halvklara sidor. Längtar tills hamburgaren är klar så jag får ta en tugga av den...
 Jag älskar denna bok. Hur knasig den är!
 

Its not a goodbye, its a see you later

 Idag (tisdag) är det exakt SJU dagar tills jag åker! Så stört, jag har längtat och väntat i så många dagar på detta äventyr och helt plötsligt är det så lite tid kvar. Har just nu så otroligt kul, mår så otroligt bra och är verkligen glad för allt som händer runt omkring mig just nu trots att det såklart är sorgligt att behöva säga "hejdå" till de människor jag älskar. 
Avskedsmiddag med moster och morbror. 
Min extra morfar och min extra mormor. Så fina.
Fina Stina. Kommer sakna dig.
 
 

I'm becoming a grown up

Fyller 18år några dagar innan Rikstads valet vilket gör att jag precis får rösta. Men eftersom jag är i USA när valet är och då man först kan förtidsrösta från den 27 augusti (åker den 26 augusti...) beställde jag just hem material så jag kan poströsta från USA. Vuxenpoäng till mig. Trots att det kräver lite extra arbete tycker jag det känns viktigt att alla som kan och har möjlighet bidrar med sin åsikt och röst. 
Här är länken till sidan där man kan beställa material för att poströsta http://www.val.se/val_rkl_2014/rosta_har/utlandet/index.html
 
 

Ett jobbigt Hejdå

Har just träffat en av mina närmaste vänner för sista gången på 11 månader. Imorgon åker hon nämligen iväg på ett tio veckors utbyte till USA. Kan tala om att det kändes otroligt otroligt jobbigt. Kämpade länge för att hålla tillbaka tårarna men när jag satte mig i bilen för att åka rullade, de trots det, ned för mina kinder. 
Klara du är otroligt underbar och jag kommer sakna dig så ofantligt mycket detta år! Love you.

Oh, vilken härlig dag

Från förra veckans mys lunch med mina fina- Från vänster: Cecilia, Elin, Klara, Jag.
Cicci och Elin.
Klara med min gigantsiska sverige flagga.
Finisarna mina, kommer sakna er!
Fina Klara.
Idag är det exakt två veckor till jag sätter min fot på planet till NY, tiden springer verkligen iväg och jag fösöker ta vara på dagarna så mycket som möjligt. Jag mår så otroligt bra och njuter verkligen av livet. Är så otroligt taggad på att börja mitt livs äventy samtidigt som jag är så lycklig över de dagar jag har kvar här i Sverige innan jag far.
 
Det är ganska knäppt, vid denna tid förra året satt jag och läste om alla utbytesstudenter som förberedde sig inför sitt stora äventyr och nu, ett år senare, är det jag som är "den där utbytesstudenten." Vad jag aldrig förstod då, som jag insett nu, är den mängd med grejer man vill och ska hinna med innan man far. Därför tänkte jag att jag skulle bjuda er på en lista med lite av de saker som ska ske innan jag åker. Sedan är det såklart en hel del annat fix och trix som inte går att skriva i ned på "papper."
 
To do:
♥ Packa
♥ Hämta ut legitimationen
♥ Avskedsfika med släkt
♥ Avskedsfika med klassen
♥ Avskedsfika med konståkningen
♥ Avskedsmiddag med kompisar
♥ 5 Dagar konståkningsläger
♥ Träna ännu mer konståkning!
♥ Lämna tillbaka biblioteksböckerna
♥ Lämna tillbaka och tömma skoldatorn
♥ Kopiera viktiga papper
♥ Boka baggage
♥ fylla i APIS på sas hemsida
♥ Gå en dag i skolan
♥ Slå in och fixa det sista med presenterna 
♥ Avskeds/18 års fest för Klara 
♥ Online grej för CETUSA försäkring
♥ Skriva ut flygbiljetter
♥ Växla pengar
♥ Låsa upp mobilen
♥ Träffa och säga hejdå till ännu fler vänner

Sista vaccinationen och första konståknings träningen

Idag (måndag) har jag varit på sjukhuset för att ta den sista twinrix sprutan, vilket betyder att alla vaccinationer är klara och att jag nu är ett steg närmare USA! Det enda större "projektet" som kvarstår är att jag gå på ännu ett läkarbesök innan jag åker. Undersökningen krävs nämligen för att jag ska få utöva sport i skolan och om jag inte gör den innan jag åker så måste jag göra den i USA. Vilket skulle kosta massor samtidigt som det skulle fördröja min amrikanska sport karriär... (host host) Så det bästa är helt enkelt att göra den så snabbt som möjligt.

Idag hade vi även den första konståknings träningen för säsongen. Det var verkligen underbart att åka skridskor igen samt att träffa alla igen. Trots att det var lite knaggligt och gick sisådär var det som sagt jättekul och jag är otroligt glad att jag kommer få möjlighet att åka skridskor i USA också. Vet dock inte om jag kommer att träna med någon tränare, det finns en klubb i TC men vi får helt enkelt se vad som händer, grandpa and grandma har som sagt en isbana på sin bakgård så utan is kommer jag inte att vara!

Idag bjuder jag på bilder helt orelevanta med inlägget, men så kan det vara ibland. Här en bild tagen över sjön i stugan.

Imorgon(tisdag) ska jag luncha med några fina vänner på stan samt hämta ut min nya legitimation hos polisen, tror för övrigt att jag kan ha slagit rekord i den fulaste och skabbigaste legitimationsbilden, men men vad gör väll det om hundra år? Får helt enkelt vänta och se imorgon...
Här kommer en till bild. Denna visar upp mina avancerade skills med sushipinnar. OBS; ta påståendet ovan med en nypa salt.



visumansökan

I förra inlägget skrev jag att jag varit på ambassaden för att söka visum och då är det inte mer än naturligt att fundera vad det är. Det är nämligen så att alla som ska åka till USA för att jobba eller studera, och därmed stanna i mer än 90 dagar, behöver ansöka om ett så kallat visum. Visumet är beviset att du har tillåtelse att stanna i landet och för att få ett sådant måste man gå igenom en relativt komplicerad men framförallt tidskrävande ansökan. 
 
Det första som hände var att jag fick mitt visumunderlag (DS-2019) skickat från USA. När visumunderlaget hade kommit var det dags att göra en online ansökan (DS-160). I den fick jag fylla i olika uppgifter om mig själv och min placering i USA. Jag fick även svara på massa olika frågor. Den ena löd ungefär som följer, fast på engelska; har du några planer på att genomföra några teroristiska handlingar under din vistelse i USA? Det kändes otroligt konstigt att ens behöva svara på en sådan fråga men de ställer förmodligen sådana frågor för att skrämma iväg eventuella terrorister... För mig som ABSOLUT INTE har några sådana planer fanns det ändå en rädsla att jag skulle råka trycka i fel svarsalternativ, så jag vet inte hur många gånger jag kollade mina svar...
I sitt DS-160 behövde man även ladda upp en bild på sig själv, tagen mot en vit bakgrund och i färg. På bilden skulle man inte heller le och ansiktet skulle vara centrerat i mitten och vara mellan 2,8-3,8 cm stort(?). Det var väldigt många restriktioner hur över hur fotot skulle se ut och då man även skulle ha med sig en utskriven bild till ambassaden valde jag att gå till en studio och ta fotografierna.
När online ansökningarna var klara och vi hade betalat in de två avgifterna (en SEVIS avgift och en avgift för själva visumet) fick man en kod så man kunde gå in och boka en tid för sin intervju på den amrikanska ambassaden. 
 
Men man var fortfarande inte riktigt klar när detta var gjort. Utan man behövde även gå till Skatteverket och be dem skriva ut ett personbevis med alla relationer samt att mina föräldrar behövde skriva ett papper som bevisade att de stod för alla eventuella utgifter. Efter det var man i princip redo för intervjun vilket verkligen var en underbar känsla!
 
 
 
 

En saknad

Saknar Bethany, min "syster" från Australien, så otroligt mycket! Det finns så mycket jag vill visa henne, disskutera och prata med henne om. Det känns fortfarande ovant att inte kunna prata med henne när jag vill och tidsskillnaderna gör det ännu svårare att komunicera. Tänker på henne varje dag och det är hela tiden saker som påminner om henne. Hon var har i tre månader och hann på den korta tiden bli som en syster därför undrar jag hur det kommer kännas efter att ha bott med min värdfamilj ett år i USA. Kan bara gissa att det kommer vara nästintill ännu jobbigare att lämna dem. Men det är en gåva att älska och ha människor att sakna och det kommer vara så otroligt värt det. 
Bästa Bethany på skidor för första gången i sitt liv! 

Jobb & trevliga utbytesstudenter

Tiden går otroligt fort och det är redan juli. Jag försöker mest att njuta och göra det bästa av tiden. Sen skolan slutar har jag hunnit vara i Stockholm med några av mina finaste tjejer, gå på 1D konsert som var incredible och umgåtts med mina kära. Övrig tid har beståt av jobb och mera jobb så bloggen har hamnat på efterkälken MEN några roliga  USA relaterade inlägg är påväg!!  
 
I helgen har jag, förutom att jag jobbat 24h , hunnit träffa några utbytesstudenter som bor i Umeå. Mötte upp dem direkt efter jobbet i lördags och sedan satt vi bara och myste och fikade i en park.  Super mysigt, vi pratade förstås även om USA bla om värdfamiljer, förväntningar, hejdån, visum, flygresor och presenter. Kändes verkligen värdefullt att få prata med andra som går igenom samma sak och med dessa trevliga tjejer kunde det inte bli annat en trevligt! 
 Isabelle, Matilda och jag minus Hanna som redan hade hunnit fara. 
Ett tips till kommande utbytesstudenter är verkligen att prata med och träffa andra som ska uppleva samma sak. Det är så skönt att man kan babla på och känna att de förstår! 
 
 

Happy 4 of July!

 
Idag är det som många vet fjärde juli. Vilket är USAs nationaldag, även känd som independence day då man firar att USA blev fritt från the United Kingdom. Vad jag har förståt är amerikanare väldigt patiotiska och 4 of July är därför, förståeligt, en väldigt viktig dag för dem. 4 of July firas, till skillnad från vår nationaldag, ordentligt. Med Fyverkerier, politiska tal och andra trevligheter. Därför tänkte jag att även jag skulle passa på att fira det land som ska bli mitt hem. Happy 4 of July people!
 
 
 
 

Tre extra familjemedlemmar

För en tid sedan publicerade jag bilder på värdfamiljen inklusive deras hund Ruger. Men familjen har även 3st katter! Så det är inte mer än rätt att jag publicerar bilder på dem också. Charlotte (värdmamma) tyckte nämligen att de saknades här på bloggen och jag håller absolut med.
Kodiak.
Zoie.
och Artic.
 

Q & A

Felicia-
Jag var på min första intervju med Explorius i förrigår och det kändes som att min engelska del gick sisådär. Minns du hur din gick? Kram!
 
Hej! Vad roligt att du också bestämt dig för att åka som utbytesstudent och med Explorius dessutom.  När det gäller engelska delen under intervjun tror jag du kan vara helt lugn. De förväntar sig inte att engelskan ska vara perfekt redan innan vi åker, det är ju trots allt det vi åker för att lära oss. För mig gick det super knagligt under engelskadelen. Jag har tidigare haft jättesvårt med engelskan och det kombinerat med lite extra nervositet gav ett relativt dåligt resultat. Men, trorts min oförmåga att bilda meningar, komma ihåg och mitt svengelska uttal antog de mig.
 
Så jag tror absolut inte att du behöver oroa dig även om engelskan gick sisådär.  Oftast uppfattar man även sig själv som sämre än man i verkligheten är och även om engelskan skulle ha gått åt skogen tror jag att de i huvudsak tittar på dig som person, om du verkar mogen, om du har viljan och på din personlighet.
Hoppas svaret hjälpte något, jag tror absolut att det har gått bra för dig! 
Kram
 
 

It always seems impossible until it's done - Nelson Mandela

Rukriken har inget med inlägget att göra utan jag tyckte bara att det passade bra med en inspirerande quote dagen till ära. Jag har tidigare fått frågan att lägga upp bilder på hur det ser ut innuti min värdfamiljs hus men som sagt väljer jag i nuläget att inte göra det. Ni får istället nöja mig med en bild på huset, och det är ju inte fy skam det heller! 
I detta super fina hus kommer jag alltså att bo. Känns SÅ spännande och samtidigt lite läskigt att lämna allt och alla.  (Jag har frågat min värdfamilj om lov att publicera bilden)
 
 
 
 

Sir, Mr, Miss och Mrs?!

Detta inlägg tänker jag tillängna orden Sir, Mr, Miss och Mrs. Dessa ord gör mig nämligen lite extra nervös och förvirrad! I USA (och andra delar av världen) har jag förstått är det väldigt vanligt att använda dessa "titlar"på folk man inte känner, äldre, kompisars föräldrar, lärare osv. Jag vet att det varit så här även i Sverige och jag brukar därför till exempel tilltala äldre, som jag inte känner, med Ni. Men i övrigt känns det väldigt ovant och lite nervöst när jag tänker på hur jag ska till tala vuxna i USA. Ska jag använda Sir om jag frågar någon om vägen? På vilket sätt? hur gör man? Och när är det okej att använda förnamn?
 
Anledningen till att jag börjat funderar över detta redan nu är att jag skypeade med Brooke (värdsyster) förra (?) veckan när hon var fortfarande var i skolan. Så hon gick runt och visade mig lite av skolan, hennes skåp och gympasalen. Jag fick även heja på några av hennes vänner och hon presenterade mig även för några lärare! Det var i detta ögonblick som denna fråga döck upp; hur tilltalar jag lärare? De lärare som hon presenterade mig för (en engelskalärare och en historielärare) presenterade sig nämligen som Mr. och Mrs! 
 
Which made me realize how crazy it is, that I'm talking to teachers, on a school, in US, that I will attend next year! Det kom lite som en chock när de presenterade sig, fastän jag visste att det är den relationen eleverna har med sina elever så kändes det väldigt annorlunda och jag visste inte hur jag skulle svara. Skulle jag säga "Nice to meet you Sir/Mrs, my name is Sofie" ? Vet fortfarade inte vad jag "borde" ha svarat men det gick bra ändå!
 
Här i Sverige har de flesta elever en väldigt avslappnad realtion med sina lärare och ibland kanske till och med för slapp, då det känns som vissa inte har någon respekt alls. Jag vet inte om det är speciellt för min klass men vi pratar ofta med våra lärare även om andra saker än skolan och har en ganska personlig(?) relation till dem vilket jag verkligen uppsakttar. Så det ska bli väldigt intressant hur den relationen är i USA! 
 
Nu kan jag i alla fall säga att jag har haft my first American, High. School. Movie. Moment (innan jag ens har åkt iväg) och det känns så coolt!
 
 
 
"En liten titel guide."
 

Photos of the family

Som jag skrev i förra inlägget så har jag nu äntligen frågat min värdfamilj om jag får lägga upp bilder av dem och de sa att det var helt okej, så här kommer lite bilder av familjen!
Don (värdpappa), Austin (värdbror), Charlotte (värdmamma) och Brooke (värdsyster)
Don och charlotte!
Brooke
Austin
Ruger

Skype

Så igår skypade jag alltså för första gången med USA! Det gick bättre än förväntat, jag var innan nervös över att det skulle bli stelt men det flöt på bra och engelskan gick även den hyfsat bra så det kändes super skönt! Pratade ett tag med Brooke (värdsyster) och Charlotte (värdmamma) och de de visade mig runt i huset vilket för övrigt är super fint! Fick även säga hej till Don (värdpappa) som var på telefonen!
 
Charlotte for sedan iväg för att hon skulle träna och jag, Brooke och Austin (värdbror) fortsätte att prata i nästan 3h! Super kul! Det känns hela tiden bättre och bättre och det känns som jag kommer att passar bra ihop med familjen. Jag och Brooke upptäcker hela tiden fler saker som vi har gemensamt! 
 
Bild på Brooke och Austin! 
 
Har nu även frågat så att det är okej att jag lägger upp bilder på dem och huset så jag tänkte att jag fixar ihop ett inlägg som förmodligen kommer upp imorgon!
Hahah a cute picture of me and Brooke.



Q & A

Johanna-
Will the bus drive by your house or do you have to go to a bus stop? 
 
Just asked my host sister and she told me that the bus actually are picking us up right outside the house! So that will really be a luxuary in  comparison to my (sometimes not always) bike rides in snowstorms, 30cm of snow and a temperature of -20 degrees celsius! hahah. But a short answer: Yes it will!  7:25 each morning (sooo early, I can't consider myself for a morning person, lol)  

have you ever been to america? where else have you traveled? 
I have never been to America so it of course feels extra exciting, but at the same time a bit scary that the first time I "visit"  the country I'm actually are arriving with the purpose to live there for a year! 
 
I have earlier been in  England (London) two times, Turkey, Spain x2, Grecce x2, Italy (many times), Gibraltar, Switzerland, Austria, Denmark, Norway... I don't know if I have been to any other countries but can't come up with any more right now.

which one of the six flags are you going to?
 
I actually don't have any idea of which six flags (amusement park) we are going to!? But I guess it's one close to New York. I will let you know as fast as I get an answer to that question. 

The cherry capital and the Fishtown

Som jag tidigare berättade har jag fått placering! Jag skrev sist att jag kommer att bo utanför en relativt liten stad vid namn Traverse City, MI nu när jag har fått reda på mer vet jag att min värdfamiljs hus ligger mittimellan Traverse City och en by vid namn Leland!
 Leland harbour.
 
I Leland bor ungefär 2000 människor och det är i denna by(?) som jag kommer att gå i skolan. Byn är känd för sitt fiske och sin hamn är därav känd som The fishtown. Byn ligger precis brevid lake Michigan och är även känd för The sleeping bear dunes vilket typ är en sandstrand som har en jätte brant slutning mot sjön. 
Sleeping Bear Dunes National Lakeshore.
En skylt som varnar för slutningen.
Bild på hamnen i Leland.
 
Traverse City är känd som the cherry capital på grund av den stora mängd körsbär som odlar där. De brukar ha en körsbärsfestival varje år då en massa turister kommer till staden och även en filmfestival! Har fått hör av Brooke att det finns relativt bra shopping som till exempel Pacsun. Det finns även två biografer, vilket är mer än i Umeå och dessutom är det många fina hikingleder utanför staden.
Biograf.
 
Det kommer en hel del turister till både Leland och Traverse City och TC är tydligen, flera år i rad, framröstad som en av de charmigaste städerna i staterna. Leland har årligen en vinfestival som drar mycket folk och det finns även ett historiskt museum där.
Lake Michigan.
 

Alla bilder är tagna från Google. 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0