Som jag tidigare berättade har jag fått placering! Jag skrev sist att jag kommer att bo utanför en relativt liten stad vid namn Traverse City, MI nu när jag har fått reda på mer vet jag att min värdfamiljs hus ligger mittimellan Traverse City och en by vid namn Leland!

I Leland bor ungefär 2000 människor och det är i denna by(?) som jag kommer att gå i skolan. Byn är känd för sitt fiske och sin hamn är därav känd som The fishtown. Byn ligger precis brevid lake Michigan och är även känd för The sleeping bear dunes vilket typ är en sandstrand som har en jätte brant slutning mot sjön. 

Traverse City är känd som the cherry capital på grund av den stora mängd körsbär som odlar där. De brukar ha en körsbärsfestival varje år då en massa turister kommer till staden och även en filmfestival! Har fått hör av Brooke att det finns relativt bra shopping som till exempel Pacsun. Det finns även två biografer, vilket är mer än i Umeå och dessutom är det många fina hikingleder utanför staden.

 

 

Har fått kommentarer att jag ska uppdatera så här kommer ett inlägg. Sen sist har otroligt mycket hänt. Jag har haft ännu mer kontakt med familjen vilket känns great och jag och Brooke (vsyster) skriver i princip varje dag på FB. Har haft en jobbig period som jag nu lyckligtvis börjar ta mig ur. Jag har otroligt mycket att vara tacksam och glad över  men ändå är det så lätt att falla över på andra sidan. Stressen har är påtaglig och dissiplinen har fallit en aning när jag har mått sämre vilket har lett till ännu mer stress... Det värsta var dock att jag förra torsdagen ramlade på träningen och lyckades få skridskon i svanskotan samt skenan i rumpan vilket ledde till 3 stygn och att jag varken har kunnat gå eller sitta. Har aldrig varit med om sådan smärta men det börjar som tur är bli bättre!

 

Har varit i skolan enstaka lektioner denna vecka då jag har haft så ont. Har måstat stå på alla lektioner vilket har varit jobbigt och när vi hade matteprov i  torsdags fick jag ligga på en madrass och räkna!! Jag missade dessutom årets isshow vilket var otroligt surt. Vi har tränat i månaer,Jag kunde nämligen alla nummer och dessutom var alla dräkter redan klara men tjejerna i min grupp var grymma så en stor applåd till dem! Men det  börjar som sagt bli bättre; dagarna blir ljusare och rumpan gör mindre ont. Tanken var inte att detta skulle vara ett depp inlägg men kände att jag ville förklara varför jag inte har uppdaterat och det känns även viktigt att visa kommande utbytisar att det finns jobbiga stunder även innan året. Jobbiga stunder som beror på tvivel, stress, nervositet  men det viktigar är att fortsätta kämpa, för det blir bättre!

 

 

Det kommer upp ett inlägg strax om  placeringen. 

 

 

 

 

Lycklig! Jag kommer alltså att bo utanför en liten stad som heter Traverse City, Michigan!  Staden har, enligt Wikipedia, ungefär 15000 invånare, alltså inte väldigt liten. Det verkat super mysigt, staden är verkligen super fin och även om det är litet känns den väldigt levande med massor av olika event och så!  Men detta inlägg skulle som sagt handla om familjen! jag har alltså tänkt dela upp informationen om min placering i några inlägg för att göra det hela lite mer spännade,så be patient. Tycker nämligen det känns lite små kul att dra ut på det och dessutom blir det fler inlägg för er att läsa! 

Kommer att bo tillsammans med min värdmamma Charlotte, värdpappa Don och med mina värdsyskon Brooke och Austin som är 14 & 12år!! Har fått ett super positivt intryck av familjen och vi verkar även ha en hel del gemensamt samtidigt som det finns en hel del saker det brukar göra som jag aldrig har prövat på, vilket känns jättekul!  De gillar till exempel att köra skoter och jaga vilket är som ett annat universum för mig, (ja, jag vet att det är lite pinsamt att jag åkt skoter typ 2ggr i mitt liv när jag bor i Norrland...) Men jag ser jag verkligen framemot att testa alla nya saker.

 

Jag kanske inte kommer gilla allt men det gör ingen, ska verkligen ta chansen och göra det mesta av mitt år och pröva så mycket nya saker som möjligt och förmodligen kommer jag att få massa nya lärdommar och perspektiv sammtidigt som jag förmodligen kommer finna massa nya saker att älska. Ordet JA ska bli mitt nya mantra. Jag ska vara nyfiken och fråga hur mycket som helst, jag ska ta chansen och inte vara rädd för att göra bort mig. Det är bara jag som styr hur året blir och jag har bestämt mig för att mitt utbytesår fantastiskt. 

 

Familjen Verkar väldigt aktiv vilket jag gillar!! De har även berättat att vara ute i naturen, hänga på stranden, och att åka skridskor (!!!!). Fatta hur glad jag blev när jag fick veta det! Brooke( värdsyster) berättade att deras grandpa brukar spola upp en rink på sin baksida varje vinter där de brukar vara och åka skridskor i princip varje helg!! Känner mig så otroligt, super glad att jag kommer att få möjlighet att åka skridskor även nästa år! Har även fått veta att Charlotte (värdmamma) tycker om scrapbooking och träning samt att Austin gillar fotboll och basket så min känsla är att vi absolut kommer att ha mycket gemensamt!

 

Jag är verkligen super tacksam och så lycklig att de har valt att ta in mig som en del i deras familj. På många sätt föreställer jag mig att Michigan är likt Sverige, med klimatet, skogen osv.. men allt verkar ändå så annorlunda mot Sverige. Som jag nämnde har pratat faktiskt hunnit maila en lite med min värdsyster!! Har även skrivt ett mail till hela familjen som jag hade fått svar på när jag vaknade imorse! (vilket förövrigt är ett av de bästa sätten att vakna upp på.) Hade då även fått ett  mail från min värdbror (!) Allt känns som sagt super bra. Det känns dock sjukt att jag för två dagar sedan inte ens visste att det excisterade en stad uppe i norra Michigan vid namn Traverse City och konstigast men samtidigt the most excited part är att jag för två dagar sedan inte visste att dessa människor, som jag ska bo med i ett år, fanns! Det är verkligen läkert!

 

Kvällstankar- Det är egentligen väldigt intressant att tänka på hur många människor det egentiligen finns på denna planet, på hur många människor som vi aldrig kommer att lära känna eller träffa, på alla de människor som haft sina fötter på denna jord och på alla människor som vi aldrig lagt märke till. Är våra liv förutbestämda? Styr ödet eller slumpen? Finns det en mening med allt som händer? Spelar vi huvudrollen i våra egna liv eller finns vi bara för att vara "statister" i någons annans liv?  

 

Heheh har fortfarande inte lyckats lugna mig såhär 10h senare... kan fortfarande inte fatta att jag har fått familj! Så vad hände? Vi var lediga pågrund av utvecklingssamtalsdagar så jag satt därför hemma på köksgolvet och målade när plötsligt telefonen ringde.  När jag ställde mig upp för att svara tänkte jag- nu ringer explorius och berättar att jag fått värdfamilj- Så när jag såg 08-nummret vart jag typ inte förvånnad(jättekonstig jag vet) men jag vart dock super rädd. De som känner mig väl vet nämligen att jag tycker det är jättejobbigt att prata i telefon och detta gäller även när jag ska prata med typ mamma och pappa. Jag går till exempel mycket hellre fram till någon okänd på gatan än att svarar i telefonen..  

 

I alla fall så svarade jag tillsist och blev såklart super glad när det visade sig vara Jonatan som berättade att han hade goda nyheter! Försökte hålla mig lugn men gick inte super så att säga, började skaka super mycket och fick den sjukaste handsvetten, hehe. Tappade även förmågan att föra en konversation så satt där som ett ufo och sa ungefär "är du seriös?", "åh vad glad jag blir" och "gud vad kul"  om och om igen. Jonatan berättade i alla fall lite om familjen, om staden och om skolan (vilket jag tänkte dela upp i 3 inlägg) Efter vi lagt på hoppade jag runt på och grätt  en stund innan jag lyckades sammla mig så pass att jag kunde ringa mamma. Allt känns i alla fall super och är så glad att jag blivit placerad där jag har! Nästa inlägg kommer att handla om familjen!

 

skakar... 

Jonatan från Explorius ringde nyss. visste inte vad jag skulle säga vart så chokad och så glad!!!

Ska i alla fall bo i Michigan och kommer ha en värdmamma, värdpappa och två värdsyskon!! Uppdaterar när jag lungnat mig!!!

Jag har underbara vänner. Jag har en underbar familj och även underbara lärare. Men detta inlägg är främst riktat till mina fina vänner. 

 

Ni är helt fantastiska och jag vet inte vad jag ska skulle göra utan er. Tack. Jag vill en än gång påpeka hur värdefulla ni är och hur mycket ni betyder. Det är ord som uttalas alltför sällan och jag vill att ni föralltid ska komma ihåg det, även när jag inte säger det till er.

 

NI lyser upp även de gråaste dagarna. Ni är unika, vi är olika, men ändå är ni perfekta.

Ni är helt enkelt bäst.

Så tusen pussar och kramar till er.  

 

 

Bella, som även hon åka som utbytesstudent! 
Jag och Ina.

Det är alltså så att alla svenska studenter som ska till USA på utbytes år måste göra ett  test som visar att de förstår grundläggande engelska, alltså tillräckligt mycket för att klara sig i ett engelsk talande land. Under min antagnings intervju med Explorius genomfördes även en den på engelska (Jag tror dock detta är olika beroende på vilken organisation du åker med). Tjejen som intervjuade mig frågade då frågor som till exempel, vad jag gillar att göra på fritiden, varför jag vill åka till USA etc. Det hela var väldigt avslappnat och jag fick välja om mamma och pappa skulle vara med eller inte. Det är absolut inget att vara nervös över och de är väldigt förstående att det kan bli fel och att du är nervös. För mig gick det skit men jag vart antagen ändå! Alltså är det ingenting att oroa sig över.  Du ska ju trots allt fara som utbytesstudent för att lära dig och ingen förväntar att du kan flytande engelska.

 

ELTiS testet bestod alltså av en hörförståelse som var 25 minuter och en läsförståelse som var 45min. Jag har hört många säga att det är super lätt men håller inte riktigt med. Eller alltså i början av varje del i hörförståelsen berättar de vad  man ska göra, inget konstigt med det, men när de sedan började prata fattade jag ingenting. Det var inte det att jag inte förstod engelskan, tvärtom, den var super enkel men jag fattade inte vad jag skulle göra. Har fortfarande inte en aning. Första delen bestod utav fyra(?) bilder och under varje bild stod det fyra alternativ så jag tänkte att de skulle att prata om varje bild och  att man sedan skulle välja det alternativ som passade bäst men de läste typ exakt upp alternativen som stod på pappret. Så jag gissade vilt, men men.. Så tipset är att verkligen lyssna när de går igenom instruktionerna! Resten av hörförståelsen kändes i alla fall lätt!

 

 

Läsförståelsen bestod också i olika moment. Det handlade om att läsa olika texter och svara på frågor vilket jag tyckte var relativt lätt. I en annan del handlade om ordförståelse så det stod meningar och i varje mening var det ett ord som fattades. Så du skulle alltså välja vilket av alternativen som passade in i luckan. Jag tyckte den delen var lite svårare då det var många ord som jag inte kände igen. Men överlag var det lätt och som jag sa tidigare är det inget att oroa sig för. Du far till USA för att lära dig och ingen förväntar sig att din engelska är perfekt! JAg har även hört från explorius att vi Scandinavier är väldigt bra på engelska i jämförelse med andra länder och att vi därför inte har något att oroa oss för!