I förra inlägget skrev jag att jag varit på ambassaden för att söka visum och då är det inte mer än naturligt att fundera vad det är. Det är nämligen så att alla som ska åka till USA för att jobba eller studera, och därmed stanna i mer än 90 dagar, behöver ansöka om ett så kallat visum. Visumet är beviset att du har tillåtelse att stanna i landet och för att få ett sådant måste man gå igenom en relativt komplicerad men framförallt tidskrävande ansökan. 

 

Det första som hände var att jag fick mitt visumunderlag (DS-2019) skickat från USA. När visumunderlaget hade kommit var det dags att göra en online ansökan (DS-160). I den fick jag fylla i olika uppgifter om mig själv och min placering i USA. Jag fick även svara på massa olika frågor. Den ena löd ungefär som följer, fast på engelska; har du några planer på att genomföra några teroristiska handlingar under din vistelse i USA? Det kändes otroligt konstigt att ens behöva svara på en sådan fråga men de ställer förmodligen sådana frågor för att skrämma iväg eventuella terrorister... För mig som ABSOLUT INTE har några sådana planer fanns det ändå en rädsla att jag skulle råka trycka i fel svarsalternativ, så jag vet inte hur många gånger jag kollade mina svar...

I sitt DS-160 behövde man även ladda upp en bild på sig själv, tagen mot en vit bakgrund och i färg. På bilden skulle man inte heller le och ansiktet skulle vara centrerat i mitten och vara mellan 2,8-3,8 cm stort(?). Det var väldigt många restriktioner hur över hur fotot skulle se ut och då man även skulle ha med sig en utskriven bild till ambassaden valde jag att gå till en studio och ta fotografierna.

Tillägg: jag kommer vara rödare än en falukorv när detta är över, solen bränner och jag har ingen solkräm.

Det är otroligt vilken stor och betydande roll en människa kan ha i ens liv, hur glad och lycklig man kan bli av att enbart prata med en person om denna person är den rätta. Det är även fascinerande hur vissa relationer är så starka så att man bara kan ta upp dem och fortsätta där man slutade. De relationerna är otroligt värdefulla och jag  blev därför väldigt glad när jag upptäckte att min och Bethanys (min "syster" från Australien) relation är en av de starka som håller trots att vi inte har kontakt varje dag.

 

Hur upptäckte jag då det kan man undra? Jo, vi lyckades äntligen att skypa! Det var första gången vi pratade face to face sen hon reste tillbaka till Australien i slutet på januari... verkligen galet. Men tidsskillnaden på 10h (just nu 8h) har ställt till det. Hur som helst lyckades vi äntligen och det var verkligen super mysigt. Vi pratade i över 4h om allt mellan himmel och jord och det kändes precis som vi var tillbaka till i vintras då vi jämt satt och fikade i köket efter skolan och pratade om livet. Skillnaden nu var att hon satt bakom sin datorskärm i Australien samtidigt som jag var ute i trädårdslandet och plockade jordgubbar.. men det kändes ändå precis som innan hon åkte hem och det var verkligen underbart att känna att inget förändrats trots att hon är på andra sidan jorden och trots att vi inte pratar varenda dag. 

Saknar Bethany, min "syster" från Australien, så otroligt mycket! Det finns så mycket jag vill visa henne, disskutera och prata med henne om. Det känns fortfarande ovant att inte kunna prata med henne när jag vill och tidsskillnaderna gör det ännu svårare att komunicera. Tänker på henne varje dag och det är hela tiden saker som påminner om henne. Hon var har i tre månader och hann på den korta tiden bli som en syster därför undrar jag hur det kommer kännas efter att ha bott med min värdfamilj ett år i USA. Kan bara gissa att det kommer vara nästintill ännu jobbigare att lämna dem. Men det är en gåva att älska och ha människor att sakna och det kommer vara så otroligt värt det. 

Tiden går otroligt fort och det är redan juli. Jag försöker mest att njuta och göra det bästa av tiden. Sen skolan slutar har jag hunnit vara i Stockholm med några av mina finaste tjejer, gå på 1D konsert som var incredible och umgåtts med mina kära. Övrig tid har beståt av jobb och mera jobb så bloggen har hamnat på efterkälken MEN några roliga  USA relaterade inlägg är påväg!!  

 

I helgen har jag, förutom att jag jobbat 24h , hunnit träffa några utbytesstudenter som bor i Umeå. Mötte upp dem direkt efter jobbet i lördags och sedan satt vi bara och myste och fikade i en park.  Super mysigt, vi pratade förstås även om USA bla om värdfamiljer, förväntningar, hejdån, visum, flygresor och presenter. Kändes verkligen värdefullt att få prata med andra som går igenom samma sak och med dessa trevliga tjejer kunde det inte bli annat en trevligt! 

Idag är det som många vet fjärde juli. Vilket är USAs nationaldag, även känd som independence day då man firar att USA blev fritt från the United Kingdom. Vad jag har förståt är amerikanare väldigt patiotiska och 4 of July är därför, förståeligt, en väldigt viktig dag för dem. 4 of July firas, till skillnad från vår nationaldag, ordentligt. Med Fyverkerier, politiska tal och andra trevligheter. Därför tänkte jag att även jag skulle passa på att fira det land som ska bli mitt hem. Happy 4 of July people!