Live your dream
Jag är antagen!!! Äntligen, äntligen och äntligen har CETUSA accepterat min ansökan. Fick mailet från Jonatan på matte lektionen och började skratta av lättnad. De runt om kring mig trodde säkert att jag blivit galen men vad spelar det för roll! Låter kanske konstigt att jag blev så glad men det var en sådan otrolig lättnad. Började noja att de inte skulle acceptera mig när de tog så lång tid då jag nämligen skickade in alla ansökningar redan i början av december. Men NU ÄR JAG ANTAGEN vilket betyder att jag definitivt kommer att åka till USA. Men framförallt betyder det att de nu kommer börja söka värdfamilj åt mig! WOHO!
Hittade även min profil på CETUSAs hemsida! Hur kul som helst att se hur de har sammanställt mina ansökingshandlingar och även väldigt spännande att jag numera har fövanlats till super musikaliskl! Det Jag har alltså spelat fiol och brukar ibland, bara för att der är kul, spela piano och girarr så när de i ansökan frågade ifall jag kan spela några instrument skrev jag det. Men jag är absolut inget musikaliskt geni. Jag började skratta när jag insåg hur roliga situationer som kan uppstå ifall min framtida värfamilj förväntar sig att jag är jätte duktig på att spela.
Föreställ er ett scenario då de ber mig att spela för dem. Föreställ er hur jag tvekar men sedan säger ja och hur de förväntar sig ljuv musik när jag lägger stråken mot strängarna. Men när jag väll börjar spela är ljudet som kommer ut gnälligt,eländigt och falskt på ett sådant sätt som bara en fiol kan lyckas med. Så klart överdriver jag, men det var en väldigt rolig tanke och ni måste medge att det skulle bli ganska kul! Hur som helst så känns det verkligen super spännande att de äntligen börjar leta efter en värdfamilj nu! I'm so excited! America, here I come!
Typ så här glad är jag just nu!
Everything you want is on the other side of fear
Ett sant citat som kan vara bra att påminna sig om.
Tanken vat att detta inlägg skulle ha publicerats tidigare men då jag inte har haft tid att skriva klart det kommer det nu istället men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Skolan är nämligen ortoligt hektiskt så fokus har inte legat på bloggen. Har 8 inlämningar/ prov plus lite småsaker kvar innan jag äntligen ska få ta sportlov vilket känns underbart. Det är alltså att bara att fortsätta kriga på någon vecka till!
Är just hemkommen från en otroligt hektisk men rolig och mysig helg. Är helt slut och skulle förmodligen kunna sova i några dygn. Började hela förra veckan med att ligga hemma sjuk vilken var väldigt segt. Kunde inte träna och kom dessutom jag efter med en massa skolarbete då jag bara sov. Det var sedan länge inplanerat konståkningstävling i Skellefteå och på fredagen bestämde jag och pappa oss för att ändå fara. Så på kvällen lämnade bilen Umeå och när vi kom fram till farmors syster+man, där vi bodde, insåg jag att jag glömt mina konståkningsdräkter hemma, alltså en väldigt lyckad start på den redan så kaosartade helgen. Lyckades i alla fall tillsist fixa så jag skulle få låna Isabells gamla dräkt (tack än en gång underbara du) och kom sedan i säng vid 12.
Klockan 6.45 var det uppstigning på lördag och jag befann mig sedan på ishallen klockan 8. Fixade smink och hår innan vi började värma upp. Mitt åk gick helt hyfsat och låg på en 3dje plats efter korta och vilket jag var super nöjd med tanke på att jag hade varit sjuk i en vecka. Jag och pappa hoppade direkt efteråt in i bilen och skyndade oss tillbaka till Umeå (med undantag av ett korvstopp på biltema då jag höll på svälta ihjäl. Bra affär det där!) Pappa säppte sedan av mig direkt i stan och det var nu dags för ett av Explorius möten samt ELTiS testet som är obligatoriskt för alla utbytesstudenter. Spang hela vägen men kom ändå lite försent, det gjorde dock inget då Ann-Britt från Explorius visste om att jag skulle bli lite sen.
Temat på mötet var hur det är att leva i värdfamilj och var väldigt roligt att, om än snabbt, hinna träffa lite andra utbytisar samt att få veta lite mer även inför året. Det kändes dock som jag visste det mesta (nördat utbytesstudentbloggar..) men det var väldigt trevligt ändå! Det var sedan alltså dags för engelskatestet, de andra hade gjort det innan själva mötet men vi hade pratat med Ann-Britt (Tack för all hjälp Ann-Britt) så jag och en annan tjej gjorde det efteråt. Tänkte att jag skriver ett separat inlägg om det.
Under mötet hade pappa varit hemma och hämtat upp mina dräkter och vi vände nu bilen och for tillbaka till Skellefteå väl där myste vi med släkten innan jag tidigt gick och la mig. Det var nämligen uppstigning samma tid på söndagen och denna dag med rätt dräkt på kroppen. Uppvärmningen gick super och jag kände mig hur taggad som helst men något hände, energin tog plötsligt slut och det gick totalt åt skogen men som alltid var det ändå sjukt kul få åka. Myste ett tag med brudarna på ishallen innan det var dags för lunch med släkten, mycket trevligt! Jag sov sedan hela bilresan hem och pannik skrev sedan en engelska uppsats som skulle in innan 12. Hann skicka in den på minuten och ramlade sedan i säng. Sumering= Mycket bra helg!
En mycket glad, trött och en aning frustrerad Sofie, i rätt dräkt, efter söndagens åk.
A big bag for a great journey
I helgen var jag med mamma på stan och lunchade. Hittade även massor av kläder men också en HUGH resväska. Den var dessutom på rea, Underbart! Kommer verkligen att rymma hur mycket som helst i den och det ända som kommer att kunna stoppa mig är risken på övervikt...
Skönheten är svart, kanske inte den bästa färgen att hitta på en flygplats. Får pynta den? Den vägde super lite (3,4kg?) och dessutom var den faktiskt på rea! Super bra i alla fall.
Har ni förresten någon aning om hur mycket en resväska kostar?! Trodde det skulle vara en billig historia men icke. Skapelsen kostade 1200kr och detta var ändå rea priser! Annars skulle den kostat 1700kr. Men det var mer än behövligt och förhoppningsvis håller den ett tag så jag är nöjd!
The feelings are overwhelming
Det är fortfarande svårt att beskriva hur konstigt det är att en del av ens familj försvinner. Jag kan fortfarande inte beskriva det. Istället tänkte jag att ni får läsa meddelandet jag skrev till B (utbytesstudent från Australien aka min syster) på morgonen efter vi lämnat av henne på flygplatsen. Kan tala om att många tårar fälldes den dagen.
Bethany, thank you! I am so happy. So happy for this life changing experience. This time has been lovely and I can't put words into how much it has meant, how much it mean. I did not think it was possible getting to know someone like this in such short amount of time. And never in my wildest imagination had I thought it would be so hard to say farewell or that it would be so emotional.
I usually don't get so attached to people this fast but it feels like I gained a sister. A wonderful and bright sister. A person I will be proud to telling my grandchildren about.
Though, I don't see this as a goodbye just a new beginning. I know that this is not the end. We will meet, I don't doubt that for a second. We still have a Christmas and a midsommar to celebrate together and a bucket list to Finnish, remember?
But until then, take care. Believe in yourself and your choices. Be proud. You are wonderful!
Love, Sofie
Avslutar detta djupa inlägg med en trevlig bild på vårt överambitiösa pepparkakshus. Ser ni vad det föreställer? Om inte blir jag besviken.
Nu har Bethany åkt...
Det är tomt. Det är konstigt och jag saknar henne. Det är ledsamt men jag vet dock att vi kommer träffas igen. Uppdaterar senare
I shall soon perish without being in bed by 9.30.
Hej, this is B :) I am Sofie's värdsyster from Straya (Australia). I've been here 2 1/2 and am going home in one week. I had always been interested in going on exchange, and my friend, who has just finished a 5 month exchange in Finland, practically filled out the application for me. And I can never thank her enough. Exchange has been amazing, and, trying not to be too cliched, but you learn SO much. You learn how to talk to people, and laugh at yourself, and even be a bit pushy if you need to (hint: your international student card can get you more discounts than you´d you). When I first came I thought Swedes were often very reserved, tacitern, and aloof. I still think this, but it´s something I´ve come to love. I hardly understand how, when Australians are almost always loud and friendly, but I have enjoyed the change. Everything here is different, the food, the school, language, but another thing you learn is that it´s not better or worse or less or more, it just different, and if it works, so be it.
Homesickness has not been a problem for me while I´ve been here, though coming in to my last week I find myself looking forward to see my friends, wear uniform to school, pet my dog, and have a reason to shave my legs. But I DO know I am going to miss playing cards with my Swedish class, wearing jeans to school, not having the chores that come with a dog, and not having to shave my legs. And the candy.... oh my goodness, don´t get me started on the candy. Apparently Sofie wants me to do another one, so, of course I´ll obligue. Until then :)
The first snow. Sofie to the left and me to the right.
